År 2016 så kanske brevväxling inte låter allt för modernt, dagens ungdom vet kanske inte ens vad det konceptet innebär och varför man skulle vilja göra det – det är ju därför man har en mobiltelefon. I principen så är konversationer via mobiltelefonen en förlängning på brevväxling, nu med direkt leverans och möjlighet att nå i princip vem som helst var som helst. Att kommunicera via text har en lång tradition. Säkerligen lika lång som det har varit möjligt att läsa och skriva.
Det visar i alla fall Amenhotep III, farao av Egypten mellan 1388-1351/1350 f.Kr på. Det objekt som jag har fastnat för är en gammal lerplatta, eller ett brev om man så vill, som finns bevarat på British Museum i London. Brevet i sig var på två språk, cuneiform skrift i form av Akkadiska (ett av de äldsta skriftspråken i historien och härstammar från Sumererna) samt förenklad egyptiska hieroglyfer. Just detta ”brev” är ifrån kung Tushratta av Mitanni. Det som är spännande med denna är att visar på relationer mellan länder med hjälp av diplomati mellan två kungar eller ledare. Brevet i sig visar på mer en vad man tror. Forskare kan utläsa två viktiga saker ifrån detta brev.
- Egypten var vid denna tid ”first among equal”, d.vs. har lite högre status än alla andra – eftersom brevet påvisar att (ur diplomatisk synpunkt) skickades det bara prinsessor att bli fruar i Egypten, och inte at Egypten skickade prinsessor till andra ställen.
- Men har också lärt sig att även om nummer ett var sant, så fanns det en annan ‘lingua franca’, ”folkets språk”, som användes vid internationella relationer. Det var det Akkadiska språket som gällde när det gällde internationella affärer.
Det är just det jag också jag har lärt mig med hjälp av denna stenplatta. Med hjälp av bara en ”liten” stenplatta så syns det att man under en mycket lång tid har varit politiskt aktiv och bedrivit diplomati och skapat band mellan varandra. Jag tror att det är just själva brevväxlings aspekten som jag fastnade för när jag kollade på detta objekt. Vet inte varför jag hade så svårt för mig att se varför man inte skulle kunna dela information med hjälp av brev. Såhär i efterhand så känner jag mig ganska dum, som om att jag underskattade folken från förr. Det känns som en sådan företeelse är ”för modern” för att ha skett, men ack fick jag.
En annan sak jag tycker att detta visar på är det intellektuella informationsplanen och idén att man skötte internationella affärer med hjälp av ett satt språk, såsom vi i väst-Europa använder engelskan som ett medel för att kommunicera. Det, enligt mig, tyder på ett avancerat system för att utbyta språk och att kunna lära utav varandra. Också en väg för att säkerligen knyta mera handelsrelationer och kunna ta hjälp av varandra och byta, och säkerligen låg ett ‘Lingua Franca’ som en basis för det.
Jag valde detta objekt eftersom det stod ut för mig på en gång. Själva konceptet och komplexiteten i den fick mig att fastna. Den är kanske inte den mest iögonfallande av saker som går att se på ett museum, men den har mer djup en så som jag har diskuterat kring och fascinerat mig.
Hur det här objektet hamnade här är svårt att säga, det står inte direkt på British Museums hemsida, men man kan ana att den som i så många fall har rest runt från olika ställen i världen och till slut hamnat i deras ägo. Om jag minns rätt så är British Museum som en samlingsplats för massa olika historiska föremål som kommer (och går) från olika länder och andra museum. För att blicka in i kurslitteraturen så ska jag nog nämna ett par saker. Den kurslitteratur som vi hittills har läst har inte nödvändigtvis gått allt för djupt in på skrivna språk i det djup, det fokuseras på andra aspekter som är mer övergripande. Men jag tycker ändå att detta relaterar till kurslitteratur, speciellt ”En samtidigt världshistoria”. Det har pratats mycket om, när urbaniseringen började att ske och städer växer fram, att handeln var viktig. För har du en stad är det inte bara att gräva upp den och flytta den. Så jag tycker att detta objekt handlar mycket om det. Diplomatin och positionering länder sins emellan brukar ju ofta ha handel i baktanken, fromma sina allierade och kanske få ett bättre pris eller försäkra att man inte faller i onåd med varandra så import/export drabbas. Så därför tycker jag att ett sådant objekt berör handeln via proxy. I sig själv så nej, men det kanske finns en bakomliggande tanke i det hela.
Bloggande om historia 
Intressant läsning Johannes!
Kan den skriftliga kommunikationen mellan ledare istället för via ordonans valts för att ledarna på så sätt gav legitimitet i sina ord och markerade att de hade skrivkunnigt folk? Det måste ju varit högre kredibillitet i ett skrivet bud?
Kilskrift är mycket fascinerande. BM har världens största samling av lertavlor utanför Irak. Det finns även en mindre samling att beskåda i Stockholm på Medelhavsmuseet.
Det jag tycker är roligast med den här tavlan är hur mycket man kan tolka ut ur den. Det är trots allt bara ett brev skickat från någon till någon annan på Hedenhös tid.
GillaGillad av 1 person
Hej Johannes!
Jag tycker också att det gamla lerplattorna ifrån Mellanöstern som man hittat från den gamla världen är väldigt intressanta då det enligt mig är genom text som historien skildras som bäst. Att kunna se kontakten mellan två härskare som man kan med hjälp av objektet du har valt att skriva om måste väl ändå ses som extraordinärt. Det faktum att det inte bara hjälper oss att förstå relationerna mellan olika stater och härskare utan också kan ge oss en bild utav kulturell status tycker jag är mycket tacksamt.
Jag tycker att objektet är ytterst relevant i förhållande till kursen vi läser så det skriftliga språket är en vital byggsten för civilisationerna som växer fram i den gamla världen. Utan någon form av skriftligt språk blir det nästan omöjligt att kommunicera över långa sträcker.
Det finns även mycket annat som underlättas med hjälp av skrift. Olof Hjerpe har skrivit om Det hexagesimala talsystemet: https://onedrive.live.com/view.aspxresid=98E3E9564573C9B3!4188&ithint=file%2cdocx&app=Word&authkey=!AAtPiwPtJtCkNM0
och jag skrev om en lerplatta som härstammar från staden Uruk:
https://gunnarabrahamsson.wordpress.com/
GillaGillad av 1 person
Den främsta bland likar (primus inter pares) på latin – fortfarande en princip som refereras till senast i debatten kring hur man ska utse nästa rektor på Uppsala universitet. Latinet var en linqua franca bland Europas lärda efter Romarrikets fall. Men det stora flertalet var ju naturligtvis inte latintalande. Franskan blev ett viktigt diplomatiskspråk under den tidigmoderna tiden. Och Akkadiska språket var ett diplomatspråk på 1300 talet f v t. När vi studerar Mellanösterns politiska historia så har det ju främst handlat om hur olika imperier expanderar och krymper, om invasioner, och krig. Vi hinner inte med att fundera på hur olika stater förhöll sig till varandra och hur diplomati då som nu bidrar till att stabilisera världen. Det finns mycket ny forskning om diplomati – länge har diplomatihistoria varit bortglömd. Det var något som 1800-talets historiker, som tysken och den moderna historieforskningens fader Leopold von Ranke ägnade sig åt. Vem var gudinnan Shaushka? Hur stor var statyn? Migrerande monument verkar ha varit ett vanligt förekommande fenomen i den här delen av världen! Annars associerar jag det brittiska samlandet av egyptiska artefakter till 1800 talets början. Napoleon invaderade Egypten 1799, britterna följde dem tätt i hälarna.
GillaGilla
Ja, det med språk är ju himla interessant. ”linga franca” speciellt. I dag, i väst världen, så är det ofta Engelska som gäller. Och som du antyder så är det, såsom förr, inte det ”modersmålet” som jag använder när jag ska kommunicera med exempelvis någon från grekland. Istället så pratar vi med varandra på engelska, för att kunna förstå varandra. I dag så tror jag säkerligen att kunskapen om språket är mycket bättre hos gemene man än vid den här tiden jag skrev om. Det med modersmål och engelska (i Sverige i alla fall) är mer eller mindre samma sak med yngre folk.
Mycket av all världens konst/kvarlämningar/monument osv. har ju samlats in på relativt specifika platser. Jag pratade lite kring detta i en blogg kommentar, men kortfattat så tror jag det både är på gott och ont. Visst, de landet som saken fanns förlorar den. Å andra sidan så kan man samla världens saker på ett ställe som en form av bibliotek. Jag menar, det är lättare att skåda mer om det finns på en plats än om jag måste behöva åka runt halva världen för att se samma saker. Å nu med internet, och det t.e.x. British Museum gör med att lägga ut det på internet så samlas allt än mer. Jag tror i framtiden att man skulle kunna slå i hopp alla världens museum på någon websida eller ett program som man kan i VR gå runt och kolla på allting och lära sig. Det vore det bästa, för dessa saker är ju inte menat att gömmas för allmänheten, utan att så många av oss ska kunna ta del av det.
GillaGilla